enmansteater

0 31 oktober 2010 @ 13:44 Läs mer >>

Gillar verkligen Belle & Sebastians nya, den här låten gör mig gråtmild och vemodig och ändå lite sorgset lycklig längst in, för den är himla fin. Inget kan väl passa bättre på en söndag?

what a waste, I could...

0 31 oktober 2010 @ 00:57 Läs mer >>

krackelerar.

men det är vackert, det är det.

det är därför luften blir så tjock,

stel,

klibbig,

sträv.

please, be well.

Eftersom min lördagskväll är bara delvis (jävligt liten del då) häftig och händelserik, försöker jag skriva min hemtenta. Fem frågor, fyra små och en stor; sex dagar på mig. Jättelagom att göra en fråga per dag och ha en dag extra att kolla igenom den och justera så. Jag har verkligen inget bättre för mig och är sjukt jävla rastlös, men jag kan inte koncentrera mig och tycks inte kunna formulera en vettig mening. När jag blir frustrerad flippar jag - ni vet, som älgar - så jag kastade iväg en socyalpsykologibokjävel hårt som fan, så den studsade på väggen och gled iväg över vardagsrumsbordet och välte ner två glas. Ett landade på mattan, mjukt och försiktigt, det andra krossades. Allt känns genast mycket bättre. Så gör det inte det ;PPpppPpPPPppppp

Klart att jag också skulle kunna åka in till stan och låtsas vara hipp och låtsas ha roligt och grejer, men jag har typ inga kompisar kvar här för att alla är fittiga och flyttar, förutom Sara, men hon drar till Sälen istället. Kul för henne! Jag är ändå inte på humör för intrycksstyrning och social kompetens ur en gruppaspekt i form av anpassning. Hade jag inte precis druckit upp min sista folköl och sett att Ica stänger om tre minuter så hade jag varit lite gladare. Då hade ni kanske sluppit mitt alltför frekventa ordbajseri också. Gillar Rise Against istället, för första gången på flera år, tror jag.

OUTRAGE.

0 30 oktober 2010 @ 20:33 Läs mer >>

I like to party fucki...

1 30 oktober 2010 @ 16:00 Läs mer >>

Hej. Jag har en tröja med hästar på. Den är gosig som fan. Pussade på den lite, sen drack

jag varm choklad och idag är jag i allmänhet på samma nivå som jag var för kanske tolv

år sedan.

Fortsatte vara barn och satte upp en affisch på väggen, trots att jag tog ner alla mina

band-posters för ett par år sedan i tron att jag någon gång skulle växa upp. Satte lite

klistermärken på plånkan också. Det döljer alla fläckar och allt slitage på den i alla fall.

När jag och Sara åkte tåg i torsdags pillade vi in Jonas visitkort i den lediga fickan där, sen

glömde jag bort det. Igår var det kontrollanter på bussen, så jag höll upp min plånbok så,

och kontrollanten sa att "värst vad mycket tatueringar du har då" och flinade fånigt, så blev

jag generad, för det var ju inte jag på bilden ;PPpppPpPp

en dag.

1 29 oktober 2010 @ 21:29 Läs mer >>

och jag måste sätta musiken på stereon
och ljudet på TV:n
på mycket hög volym
så att jag inte märker tystnaden i lägenheten
och hålla mycket hårt för öronen
så att jag inte hör att du inte diskar i köket
Och jag måste ta på mig
mycket tjocka, helst heltäckande kläder
så att jag inte märker
att du inte rör vid mig

brister. det kanske är dags nu.

(stöld.)

1 29 oktober 2010 @ 12:54 Läs mer >>

kalendermaterial, tänkte jag, så ser man och påminns om saker som

gör en glad, saker som är fina och bra... fint varje dag liksom.

ska så klart ha med bilder från mammas bröllop i min egen kalender

också, om jag lyckas någorlunda bra med dem. jag tycker om bilder.

guldkorn

3 28 oktober 2010 @ 21:58 Läs mer >>

Vi kom på en ny högtid idag. Det är en fin högtid då man äter picnicpannkakor i ett lekplatståg och får häpna kommentarer av filthy hobos <3

Vi fick skjuts av ett Göteborgståg, tack vare våra Värmlandstrafikviseringskort. Åmål var grått, men jag gjorde det färgglatt, för det var så vi var.

Intergalactic Åmål-pose

Kompisen, där åt vi vår matsäck.

Mysigt som fan och skyddade från regn.

Pannkakor, drottningsylt, nutella, femkronorsjuice hjärta

Så ser vi ut i en dörr.

Himlen var ledsen och himla fin.

I världens mysigaste affär, Livets Krydda, köpte vi en strut med godis. Himla fin notpappersstrut.

Grums.

intergalactic Åmål-da...

0 27 oktober 2010 @ 21:39 Läs mer >>

Så fint. Hade varit finare för min del om jag inte varit sjuk och haft ett hjärta som vinglar av yrsel och snubblar över sig självt.

Jag tänkte baka bröd nu, men jag har inga plastpåsar att lägga det i sen. Kanske gör det ändå, bara några stycken, för att kunna äta nybakat bröd med mosade jordgubbar på och titta på Lejonkungen eller Aladdin eller annan valfri Disneyfilm.

Imorgon åker vi till Åmål ett par timmar, Sara och jag. Varför? För att vi kan.

Sara bjöd på pannkako...

1 27 oktober 2010 @ 14:05 Läs mer >>

konstig sak att bli glad över, kanske, men jag ler litegrand ändå och längtar tills jag får min kortkod och kan handla på riktigt. Man får rabatt på superfina almanackor och kalendrar också, som man kan fylla med sina egna bilder. Nu vet alla som känner mig vad de kommer få i julklapp h3h3, det kommer jag också få.

(det står mitt namn där, visst är det fint?)

Vuxen nu.

0 27 oktober 2010 @ 13:22 Läs mer >>

Det är ju inte meningen. Jag är ganska glad. Sådan är jag som person, ganska glad, och eftersom jag i min pretentiöst filosofiska imaginära värld inte tror på någon existens, eller i alla fall sätter mig på tvären och vägrar ta någonting i omgivningen för självklart, är det lätt att tänka bort vad som skulle kunna göra litet ont. Vad spelar det för roll om man låtsas, om man lurar sig själv, när allting egentligen bara är vad man väljer att tro på? Hela ens verklighet är ju bara påhitt som man plockar de finaste delarna av och låter dem utgöra vad man kallar "Livet". Visserligen är det lika lätt att välja de fula, skeva och smutsiga delarna, bygga ihop dem till något bräckligt och oskönt för ögat, men för min del känner jag att ett sådant val skulle göra mig mindre produktiv, för att inte säga än mer värdelös.

Detta lät ännu mer bittert och självömkande än vad jag försökte släta över, men vad jag tänker är, att livet är vad man gör det till. Jag ler för det mesta. Jag lyssnar på bra musik och jag gör saker jag gillar och jag trivs rätt bra med mig själv. Det är väl det som gör livet fint? Gnälla vill jag inte göra i alla fall, för jag har det med största säkerhet bättre än du har, och jag har vett att uppskatta det.

det verkar som om jag...

1 26 oktober 2010 @ 22:59 Läs mer >>

kan inte minnas sist jag gick och lade mig så här tidigt. kan inte minnas sist jag sov... förutom förra lördagen, när jag sov ett par timmar på eftermiddagen för att kompensera för bristen på sömn under den föregående natten. jag kanske behöver vara sjuk? min kropp behöver nog det. stanna upp och hämta andan. sätter morgondagens alarm på elva och hoppas att jag mår bra sen. jag blir ledsen när jag inte kan träna. så gör jag det ändå, när jag har halvont i halsen och är snorig, fast tar bara i till nittio procent, sen sitter man här med feber och klibbiga ögon. ska gömma mig under enkelsängstäcket, som inte är alls lika varmt och skönt som dubbelsängstäcket, men som inte sticker lika elakt i mitt barnahjärta och jag ska täcka mig själv med odugliga kramar från mina egna veka armar och viska tyst till mig själv att allt kommer bli bra, för allt blir alltid bra till slut. det måste det.

-

2 26 oktober 2010 @ 19:27 Läs mer >>

invirad i en stallhalsduk och med ridhjälmsfrisyr känns man som en pippi-padda.

älskar jackan. och vantarna som är köpta i tallin och ändå inte syns.

kan vara skönaste någonsin att ha strumpbyxor under ridbyxorna.

var duktig och gick till skolan idag, förberedde en femtiominuterspresentation med min grupp, sen reklamerade jag mina sämsta monki-skor och fick mina trampade glasögon justerade och gick till fisheye och träffade jonas (som förövrigt är trettio jävla år gammal), så när jag åker till göteborg för Raised Fist så kan han fylla i min fula cptatuering. längtar lite, himla fint faktiskt!

lunchade Royals underbara pastasallad för halva priset med bästsara (honfyllerårimorgon) och det är väl tämligen ointressant, men jag har i alla fall haft en himla fin dag faktiskt.

tjing.

hej.

0 25 oktober 2010 @ 23:54 Läs mer >>

Jag måste gå med väldigt bestämda steg
och ryggen alldeles rak
och med huvudet mycket högt
och blicken fäst rakt framför mej
nånstans mycket långt bort
Jag måste sätta den ena foten
framför den andra
utan att tveka
och aldrig, aldrig nånsin titta ner
Om jag ska klara det här
som jag inte alls vet om jag kommer att klara av

-Wiehe.