kan inte minnas sist jag gick och lade mig så här tidigt. kan inte minnas sist jag sov... förutom förra lördagen, när jag sov ett par timmar på eftermiddagen för att kompensera för bristen på sömn under den föregående natten. jag kanske behöver vara sjuk? min kropp behöver nog det. stanna upp och hämta andan. sätter morgondagens alarm på elva och hoppas att jag mår bra sen. jag blir ledsen när jag inte kan träna. så gör jag det ändå, när jag har halvont i halsen och är snorig, fast tar bara i till nittio procent, sen sitter man här med feber och klibbiga ögon. ska gömma mig under enkelsängstäcket, som inte är alls lika varmt och skönt som dubbelsängstäcket, men som inte sticker lika elakt i mitt barnahjärta och jag ska täcka mig själv med odugliga kramar från mina egna veka armar och viska tyst till mig själv att allt kommer bli bra, för allt blir alltid bra till slut. det måste det.
klart det blir, så jävla bra blir det. bättre än du kan ana. det kan vara värt att våga ibland. jag lovar att du kommer vinna mycket på det. lovelovelove.
skriven
klart det blir, så jävla bra blir det. bättre än du kan ana. det kan vara värt att våga ibland. jag lovar att du kommer vinna mycket på det. lovelovelove.