0 Läs mer >>
Idag är det tre veckor kvar på min första riktiga arbetsplats. Riktiga? Inte så att jag bara låtsats innan, eller, jo, i princip faktiskt. Månadslön in på kontot som förväntat, tolv timmar hemifrån varje dag, orolig sömn, ingen tid för lek och bus, ångest över att vara sjukskriven. Det är så det är att vara vuxen alltså. Är det bara jag som inte kan komma över hur poänglös tillvaron är? Inte så att jag tänker avsluta den inom en snar framtid, men jag kan verkligen inte förstå var syftet är. Jag har halsfluss också, det gör inte saken bättre. Att lyssna på Dan Berglunds arbetarvisor lurar inte heller i mig så mycket tro på mening.
 
Jaja, jag kan ju spara pengar till resor, samla tid till umgänge med folk som jag kan relatera till. Oj, vilken entusiasm.

And it's safe to say ...

1 Läs mer >>

Hus jag tagit kort på...

0 Läs mer >>
Jag skäms för att jag är sjuk, men jag kan väl inte gå till jobbet med vad känns som halsfluss och smitta alla. Eller? Känslan av att vara lat och oansvarig gnager ändå försiktigt på mina tår, men ja, vad kan man göra?

Subject test group: G...

0 Läs mer >>
Stekande sol, en jävligt sjysst line-up, Bruce Springsteen på området och brist på sällskap som tvingade mig att bli vän med alla jag fick syn på. Typ två korta norrlänningar. Fyfan vad roligt vi hade det! Jag åt vårrullar också. Det var skoj.

West Coast Riot 2012

2 Läs mer >>

And in that bag there...

0 Läs mer >>
Tänkte mig verkligen inte för, skrev in kortnumret och plötsligt hade jag ett bokningsnummer. Okej, men banksida eller bekräfta då? Jaja, jag åker väl till UK om två veckor igen, bjuder in mig själv till sammanhang jag inte vet om jag är önskad i, om jag passar in i. ÅÅH SOPHIA tänk någon gång. Jaja, om exakt fjorton dagar klamrar jag mig krampaktigt fast vid min kamera framför A Wilhelm Scream någonstans i Wales, dagen efter är jag nog hos Paul i Brighton. Magen tog ett skutt nu, åh, dumma jävla brud. Jaja, det blir bra. Tja.

I'm not renting this ...

0 Läs mer >>

so yeah, that's Manch...

1 Läs mer >>
Tänkte passa på tatuera in lite kärlek till Strung Out innan min tatuerande vän lämnar stan, så jag googlade deras logga, för att skicka till honom alltså, och hittade världens bästa blogg. Kul grej att det senaste inlägget var samma dag som jag kom till UK och det står att personen ska party with my buddy from Sweden. Då måste jag ju undra om det är någon jag känner.
(Ja, jag tycker om att applicera låttexter på min egen tillvaro ÄN SEN DÅ?!)
You were an old friend
That covered up your innocence
With five tattoos of all the bands you loved in high school
The ones you said that I had to listen to all the time

Tonight I got a new b...

2 Läs mer >>
Okej, så nu har jag sett alla Twilightfilmer. Fyfan alltså, visst blir man lite äcklad? Inte nog med att de är förbannat långsamma, ointressanta och förutsägbara; alla karaktärer är dessutom fula, självupptagna och så. jävla. korkade. Hur kan detta få småflickor att längta efter kärlek? Va? VA?! Har de varken intellekt, ambitioner eller självrespekt? Näförfaaan nu får ni ge er. Lyssna jävligt noga nu, Stephenie Meyer, jag säger bara detta en gång:

Nu lägger du av!!

Hejdå.
 

edit: googlade denna fördömande, högfärdiga häxa med sina skevt ålderdomliga genusbeskrivningar och vill tillägga en sak,
 
also, you're a fat and ugly cunt.
 
så, nu har jag både haft åsikter om någonting populärt och kränkt någons utseende och hela person. #bloggare
tänk om jag skulle vara lika engagerad i någonting jag faktiskt inte egentligen ger fan i. hm.

Hitler was a vampire.

2 Läs mer >>
Sjukt seriös på förmiddagen, laddar inför tiotimmarspass och känner mig manglad, överkörd, fast glad också, typ förvirrad, som när man blir krossad i en storbystad äldre kvinnas omfamning. Helgen var så himla intensiv och det känns konstigt att inte vara med Sean längre. Derp. Har saknat mina katter i alla fall. Och att lukta gott. Och svenskt superkaffe. Och min fräcka lilla dator som numera har internet. That's prrretty cool.

Är man full är det in...

2 Läs mer >>
grym helg och så, har hunnit se London, Birmingham, Darwen, Manchester och Edinburgh, hängt ensam på fånigt stereotypa engelska pubar där gamla män bjöd på whisky, druckit öl i en solig park och knallröd i ansiktet stammat fram min kärlek till mitt favoritband. kände mig rätt fräck ändå, folk jag aldrig träffat innan visste vem jag var och gitarristen i Flatliners kom fram och frågade om det var jag som var the swedish punkrocker, så gav han mig ett plektrum och jag rodnade sådär som bara jag kan, blev precis som när jag var tretton år gammal och allt.

fffuuuuuckin' Alvinnn...

2 Läs mer >>
Igår fortgick med en växande, klibbig stenhård ångestklump i magen och allt gick åt helvete, vilket livet kompenserade med att ge mig en fantastisk dag idag. Egentligen är jag optimist och det är lättare att tro på att allt löser sig när det faktiskt verkar göra det. 
 
Nu sitter jag i mitt välstädade kök, nynnar I've never felt so cold och fantiserar om morgondagen med flygresa till London, bussresa till Birmingham där jag ska spendera fyra ensamma timmar innan jag ska lyckas leta upp Sean i vimlet. Jag har ju aldrig varit där. Och trots att han nog är den som känner mig bäst just i denna stund, så känner vi inte varandra egentligen. Sist vi sågs var jag inte den jag är nu, om man kan säga så. Ja, jag är nervös. Ojojoj. Fruktansvärt uppspelt också! På lördag ska jag se Flatliners. Trots att jag kan alla deras låtar utantill och lyssnat på dem så länge voltar fortfarande magen som om jag vore nyförälskad.
 
Åh, det finns så mycket jag vill få ur mig, men tid kommer till det också, antar jag. Att jobba på psyk fyller en liten klen själ med vilsen vardagsfilosofi och underliga idéer. Men det är bra, tror jag, allt tänkande, även knasigt, utvecklar; det är när man slutar studera och plocka isär allt man ser som man slutar leva. Ah, snart så hinner den ikapp även mig, Världen.
 
Hejhej.

Slaves to the pavemen...

1 Läs mer >>
När man inte kunnat sova på tre nätter och jobbar tiotimmarspass är det skönt att insikten ändå finns någonstans, om att jag lär mig och kan vara nöjd med mitt jobb. Jag trivs också, det vet jag ju, men när min favoritkollega går på semester, all energi är slut och de andra aldrig håller sina hysteriska käftar vill jag mest krypa in i ett hörn och gråta. Det är tur att jag tycker så mycket om mitt jobb, jag gör ju faktiskt det. Men det kommer vara tråkigare att jobba när de roligaste medarbetarna droppar av. Jaja. Nu har jag två lediga dagar i rad, det är nog välbehövt. Fönstren behöver ju tvättas.

If your mouth stays o...

0 Läs mer >>

Som jag säger till mi...

2 Läs mer >>

Mitt nyfärgade hår oc...

2 Läs mer >>
Igår var jag på vuxenkalas, för att fira Linus 30årsdag med hans "familj och nära vänner". Och jag. Vi var långt ute på den Halländska landsbygden, åt fin middag, drack vin, diskuterade varför vissa fortfarande tycker cigaretter är coolt och lyssnade till fina kärleksfulla hyllningstal... och sjöng karaoke. Haha, jag och Petter sjöng Violins i skatepunkanda och jag gjorde i allmänhet bort mig något fruktansvärt. Men jag vill ju inte vara den som inte vågar! Så jag intalar mig att den som bjuder på sig själv och har roligt är fräckare än den som ler överlägset från sin plats i hörnet och desperat klamrar sig fast vid sin värdighet. 
 
Jag saknar min familj himla mycket, så det känns fint att inkluderas i någon annans. Deras mamma sa att hon hade sett jättemycket fram emot att träffa mig och gjorde massa vegansk mat bara för min skull. Jamen det var en fin kväll ska ni veta. Trots en lång arbetsdag och mitt numera orangea hår. Fint fint fint.
 

I am just another foo...