Jag är så himla bortskämd. Förmodligen är det för att jag har levt ett lyckosamt liv, omgiven av intelligenta, drivna, häftiga och avundsvärda människor som jag ibland glömmer bort att se just det; att det mesta är bra. En sån sak som är bra är min mamma. Ibland funderar jag över var jag skulle ha varit utan henne, och tänker på alla jag känner som inte har haft turen att välsignas med en familj som man kan stå så nära.Jag är medveten om att jag är lyckligt lottad, och jag påminner mig ofta om det, för att jag aldrig ska sluta uppskatta det. Därför nominerade jag nyss min mamma till Akademibokhandelns tävling "Sveriges starkaste mamma", där en mamma vinner så mycket böcker hon kan bära. Såhär beskrev jag min ofantliga tur i deras motiverings-formulär:
Alla stöter vi på motgångar ibland. Vi har olika sätt att hantera dem, vare sig vi flyr eller fäktar. Själv gör jag både och; jag flyr till min mamma, antingen bokstavligt talar eller så rådbråkar jag min hjärna för att tänka ut vad hon skulle göra. Sedan fäktas jag med ondskan. Den finns överallt i världen, ondskan. Den syns när vi människor prioriterar vår egen ekonomi framför att vara hjälpsamma mot våra medmänniskor, när vi skadar varandra med hånfulla kommentarer utan en tanke på vad det kan innebära för vår nästa, och när vi i vår strävan efter att lyckas i detta elitistiska samhälle, trampar på dem som inte är starka nog att slåss för sin rätt. Mitt i allt detta är det lätt att känna hopplöshet. Det är lätt att slås ned och känna att det jag vill kämpa för är alltför långt bort för att uppnås. Det är lätt att glömma bort hur mycket bra det finns, och att det finns människor som sprider godhet trots att livet inte alltid gett dem det tillbaka. Mitt i allt detta finns min mamma.
När jag var liten och inte kunde slåss för min rätt, så gjorde min mamma det. Jag fick känna att jag var värd någonting, precis som varenda människa på jorden. Hon läste sagor och lärde mig att känna empati. Hon lärde mig att förstå att saker och ting aldrig är så enkla som de tycks verka. Hon får mig fortfarande att ifrågasätta och granska självklara sanningar, för att aldrig tappa bort mig själv i denna stundtals hopplösa värld. Det är tack vare henne som jag vågar bli arg på och ifrågasätta orättvisor, men utan att sluta älska min omvärld. Som vuxen inser jag vilka prövningar livet har medfört för min mammas del. Trots detta har hon aldrig svikit mig och mina syskon. Hur tuff vardagen än har varit, och trots att hon varit ensam, så har hon alltid haft tid för att trösta, för att utvidga våra perspektiv och för att inge mod. Hennes klokhet och humor har sporrat mig att ta mitt eget ansvar och se att det ankommer på mig att bli sådan jag drömmer om att vara. Som vuxen inser jag att alla barn inte är lika lyckligt lottade, och jag vet att jag har henne att tacka för allt. Jag är tacksam för att hon tror på mig och för att hon hjälper mig tro på att det finns godhet i världen. Därför kan jag vara stolt över mig själv och fortsätta stå upp för vad jag tror på. Därför är hon min förebild - därför är hon Sveriges starkaste mamma.
