enmansteater

Idag är min första friska sovmorgon på tvåveckor. Min första ensamma dag, min första lugna dag, min första pluggdag, min första dag utan planer. Det ni. Min pojkvän jobbar dygn och smet hemifrån halv tio, och med tanke på att han har ännu fler bollar i luften än jag så har vi tur om vi hinner ses innan semestern. 

 

Annars då?

 

- Min älskade Zacharias har varit hemifrån i över en vecka, för att någon förvirrad typ rökte med öppen dörr. Vad gör man? Man väntar. Alla vet att tålamod inte är min starka sida, så jag är trött och distraherad av oro jag inte kan ta itu med.

- Min pappa hängde här en helg, sånt som händer en gång i livet, men vi hade skoj och det var bra!

- Mina syskon och min mamma har också varit här en sväng. Min familj är det finaste jag har. De gillade min pojkvän också, ännu finare.

- Jag har fått två nya vänner: först en flicka från London, sen en grabb från Hannover. 

- Genom att visa främlingar runt i Göteborg har jag själv sett massa nya saker och inser mer och mer att jag älskar den här stan.

- Jag är kär. Det är en lurig känsla, jag har aldrig känt mig så hemma med någon, eller sett upp så mycket till någon, och ändå känner jag mig inte osäker och värdelös. Nej, jag är... trygg. Låter bra vara bra. Det trodde jag aldrig jag skulle höra mig själv säga. 

 

Fred.