enmansteater

Ja, vad ska man säga..? Vi spenderar veckan på en högstadieskola, Olivia och jag, med en socionom och hennes problembarn. Allt mina trötta, cyniska ögon annars ser är död och förintelse, hopplöshet och ångest, men här, bland trasiga barn med ljusa ögon, finns så mycket värme och energi, framåtsträvan och upplysta vägar att det värker i revbenen. Och de vuxna, vad de bryr sig! De ser eleverna, skämtar med dem, lyssnar på dem, tilltalar dem och det märks så väl vilka möjligheter man erbjuds att påverka någons hela framtid. Ser Sophia ljus i tunnelns slut? Ja, kanske en gatlykta i alla fall.

Så lite gör så mycket.