enmansteater

När jag körde hem igår kväll kom jag först till en olycksplats och fick sätta ut varningstriangel framför den rykande bilen som fått hela fören intryckt mot ett träd, jag klädde på den chockade kvinnan min jacka, höll henne i handen och pratade med polisen i en timme. Allt gick bra dock, så kan jag känna att jag gjort min samhällsinsats för den här månaden.

Imorse pratade jag med Morgan (lite kändis-crush där faktiskt) och de spelade Belvedere i P3. Ärligt talat gjorde den upplevelsen mig minst lika skärrad som den innan, men jag lyssnade på det i efterhand och jag låter inte så dum i huvudet och livrädd som jag kände mig. Men vad fan är det för dialekt jag pratar? Haha! Jag lät förvånansvärt snäll i alla fall. (Olivia! jag är där ungefär!) Angående mitt jobb på rättspsyk "Det blir nog.. väldigt.. givande.. eh hoppas jag." Jag ser faktiskt fram emot det, jag borde inte låta så skeptisk, ååååh, haha.