enmansteater

Igår var jag på vuxenkalas, för att fira Linus 30årsdag med hans "familj och nära vänner". Och jag. Vi var långt ute på den Halländska landsbygden, åt fin middag, drack vin, diskuterade varför vissa fortfarande tycker cigaretter är coolt och lyssnade till fina kärleksfulla hyllningstal... och sjöng karaoke. Haha, jag och Petter sjöng Violins i skatepunkanda och jag gjorde i allmänhet bort mig något fruktansvärt. Men jag vill ju inte vara den som inte vågar! Så jag intalar mig att den som bjuder på sig själv och har roligt är fräckare än den som ler överlägset från sin plats i hörnet och desperat klamrar sig fast vid sin värdighet. 

 

Jag saknar min familj himla mycket, så det känns fint att inkluderas i någon annans. Deras mamma sa att hon hade sett jättemycket fram emot att träffa mig och gjorde massa vegansk mat bara för min skull. Jamen det var en fin kväll ska ni veta. Trots en lång arbetsdag och mitt numera orangea hår. Fint fint fint.