DET KITTLAS PÅ HUDEN SOM ELEKTRICITET, SOM DU, SOM VI, OCH ANNAT JAG ALDRIG FÖRSTÅTT MIG PÅ

Snubblar faller tumlar och kroppen orkar ingenting, den slocknar fräsande, skakar, värker, men när jag landar i sängen känner jag att hjärtat orkar, som det aldrig gjorde förr, och det, det är den bästa känslan; att veta att man är stark fast man är precis som ett barn inuti. Då kan man hjälpa, om man bara kommer på hur.

Kommentera här: