enmansteater

Det känns konstigt att vara helt ensam när man umgåtts dygnet runt, varenda sekund, med samma person i fyra dagar, mest i ett ganska pyttelitet studentrum.

Jag hade med mig kameran utan att ta bilder, ALLS, förrän ett gäng fåniga bilder och några matbilder i eftermiddags innan tåget.

Saknar Uppsala så mycket att mitt trötta ensamma huvud gråter litet.

Ska tänka mer på det imorgon kanske. Sova vore nog bäst nu.

Jag har haft äventyr i alla fall.