enmansteater

Lever på nåder hos min bråder.

Lever bland låder.

Konstigt känns det så klart, att vakna på en madrass i mitt vardagsrum som är någon annans vardagsrum nu, öppna ögonen och tappa bort sig bland någon annans saker.

Jahaja.

Allt jag har tilltgång till en dryg månad framåt ligger i en väska på nämnda madrass.

Vad värre är: jag har ingen musik. Annars lyssnar jag på musik dygnet runt: pepp-punk när jag vaknar, p3 vid brunch, pop när jag lagar lunch, AWS/Kezia/TDEP/Refused eftermiddag-kväll tills jag somnar till något vemodigt. Det är för att mitt inre är så tomt och ihåligt att det ekar när maten landar i magen annars, jag måste gömma mig bakom ljuva toner. Fast jag har inte packat bort alla mina instrument, Ilon Ukulele är kvar. Det är bra.

J A H A.

Ja nej alltså jag vet inte, jag drunknar lojt i vattenbrynet typ, fin metafor. Jag jobbar på att bli lite mer pretentiös.

Chow ding.