enmansteater

en mil senare i trasiga svarta sammetsskor sätter jag mig i det fuktiga gräset mitt i parkens brantaste sluttning och röker den långsammaste cigaretten ni kan tänka er i väntan på att de två ivrigt diskuterande männen nedanför mig i backen ska förstå att jag sitter och ropar åt dem att bli mina vänner. allt jag får är blöta trosor och en annan mans vänliga erbjudande om hash. jag tackar nej och läser min nötta bok tills visselpiporna ljuder och stora svarta vakter med hotfulla uniformer som kontrast till deras muntra ögon talar om att jag måste gå hem. jag går ut genom grindarna prick klockan tio.