beneath the polaroids the walls are growing old

hela albumet låter som en förälskelse man inte visste att man hade eller som någonting man vet är himla fint fast man kan inte minnas precis vad det är eller som att springa det fortaste benen bär genom snö i fjorton minusgrader sent på kvällen med en stor lycklig hund jämte sig och för stora kängor som glappar på de kalla tårna eller som att man tittar upp på den stjärnklara himlen och är naiv nog att tro på allt det goda och på hur allting alltid blir bra igen eller så låter det som att allt man ser och vet är så fyllt av skavanker att det är fantastiskt att det kan vara så vackert ändå eller så låter det som att åka buss i mörkret och vara så ensam så man är ensammast i hela världen och det är så vackert att man bara måste gråta trots att andra ser fast det är en gråt som känns okej för den känns precis som allt detta tillsammans och när man hållit inne allt i flera månader så känns det så bra att inte göra det en stund

Kommentarer:

1 Emelie <3:

skriven

Hej sötnos <3

Går gärna in och var med och tävla om dagens blogg

Puss <3

Kommentera här: