Jag tog med Nässla ut för första gången sedan hon kom hit. Gud, vad rädd hon var, hon skakade och hjärtat slog så jag kände det genom ett två meter långt koppel. Så kom Zacharias fram då, tjock och självsäker, och följde med oss när vi gick en bit bort, med raggen rest och hela tiden spanande efter faror. Han skyddade henne, liksom. Det var så fint, när hon gick och gömde sig hos honom, kröp ihop under hans mage, som i den reklamen. Mm, det var fint. Nu sover hon, dessutom. När hon sover är hon söt, för då förstör hon inte allt jag äger. Zacharias, däremot, är alltid fin.
Kommentarer:
1E:
skriven
Jag tycker om Nässla. Det var en fin saga, nästan. Som en saga alltså. Jättefint :D
skriven
Jag tycker om Nässla. Det var en fin saga, nästan. Som en saga alltså. Jättefint :D