0Läs mer >>Fyfan vad jag inte orkar med mig själv, så jävla jobbig och dum i huvudet. Det bästa man kan göra är springa, omsluten av mörkret, och låta regnet skölja ansiktet rent från all oro.
0Läs mer >>Jag har trots allt haft en övervägande bra helg. Mest för att jag har en bra pojkvän. Han är min bästa egenskap.
Mitt hår är färgat. Jag vågar inte ta handduken från huvudet, för den första färgen räckte inte riktigt, den andra färgen fäste inte riktigt i håret, men den fäste på kinden. Jag är rädd att jag kommer se lustigare ut än vanligt. Jag vill att någon ska bestämma var jag ska klippa mig och vad jag ska ha för frisyr. Det där med att fatta beslut är inte min grej.
Snart kommer Prag och sveper upp mig i sin famn, rövar bort mig till vackra trakter och klarare luft. Underbart kommer det vara och jag är så nervös att det gör ont. På ett skönt sätt. Som träninsvärk.
1Läs mer >>Varför är inte alla som jag? Alla mina slutsatser drar jag efter noggrannt, logiskt övervägande och då känns det logiskt att andra skulle komma fram till samma sak. Varför gör de aldrig det? Varför kan jag vara som alla människor jag ser, när de aldrig är som jag? Varför tar jag alltid till mig andra människors känslor, deras ångest och olycka, inte på ett normalt, mänskligt och hälsosamt plan, utan som om deras känslor och upplevelser vore mina?
Filosofi är ett ämne jag inte tycker om. Fast jag tycker om det.
Jag önskar bara jag visste vad jag skulle göra för att hindra världen och dess invånare från att skada sig själva. Aldrig kommer jag tycka att kärlek förtjänar den upphöjelse den får.
0Läs mer >>Ljus jag vill åka tåg åka bort någonstans ingenstans där ingenting finns en annan tid allt kan stanna av ta en paus andas in andas ut andas in andas ut och bara finnas bara vara inte vara inte finnas bara säga stopp
Åk bort med mig. Göteborg en dag. Göteborg två dagar. Torsdag till lördag; skolk är mig inte främmande. Den nuvarande vill inte, men den förra vill och vännen vill. Det kan det vara värt.
Min häst är inte hemma längre. Jag vill inte heller vara det.
0Läs mer >>det är jobbigt att jag alltid planerar och föreställer mig hur allt kommer gå till innan det händer. Det är jobbigt när det inte blir som jag tänkte. Det är jobbigt när jag plötsligt får ont och inte kan andas och måste bort. Då vill jag inte mer.
Små sylvassa klor i benet. Hon har saknat mig. ...så slåss de igen.
0Läs mer >>nu äter jag middag, struntar i filosofin och allt annat jag inte heller klarar av, gör en tvåtimmars spellista med Scrubsavsnitt jag redan sett, längtar efter värmen från en pojkvän, drömmer om att åka till Göteborg på konsert och träffa de där vackra människorna som väckte min nyfikenhet, och jag gör allt för att bara vara nu, nu, nu.
1Läs mer >>Jag tycker inte om att vara människa. Själv skäms jag över all skada jag åsamkar denna planeten och varelserna på den, så det gör mig så ont att det finns människor som öppet påstår att människor är mer värda än andra djur, som inte ser något som helst fel i att utnyttja varelser vi borde beskydda och misshandla dem bara för att fylla våra magar med dem, när vi inte ens behöver äta kött. Sådant gör mig så förbannat ledsen, får mig att känna en sådan skam för dem att det är ett under att omgivningen inte blir alldeles svart. Sedan pratar de om att det är fel att äta upp sin döda katt, för att den är ju en familjemedlem och man äter ju inte sin mamma, samtidigt som de sväljer söta, mjuka kycklingar hela, för de är ju matdjur.
Jag äcklas av högmod, jag äcklas av människor som uttrycker åsikter i etik och moral när de inte har förmågan att känna medmänsklighet.
När jag blir stor ska jag köpa en stor gård, långt bort från civilisationen och rädda alla djur jag kan, på det att ingen av oss någonsin kommer behöva komma i kontakt med det äckliga människosläktet igen.