1 Läs mer >>
Det jobbigaste med att vara kass är ofta inte just att vara kass, utan att gång på gång göra mig själv besviken. Ångest, min arvedel, fnissar jag mellan tårarna och sjukskriver mig första helgen på nya avdelningen. Nästa liv ska jag jobba på kontor. Värre känns det när jag tror att jag hade hanterat det bättre om han bara inte varit tusen länder bort. När blev jag en tvåsamhetens fånge? Usch!
 

We are not what we se...

2 Läs mer >>
jag har alltid varit avundsjuk på folk som har ett gäng, en grupp människor som det är självklart att man hänger med, typ jämt. mest har jag löst glidit mellan olika konstellationer, men har aldrig riktigt haft en egen. nu har jag ett gäng där det bara är vi två, och han gör mig så trygg att det skrämmer mig.

gangs.

1 Läs mer >>
på jobbet skrattar de och kallar mig teatral när jag talar om saker jag uppskattar. "enmansteater" kallade han mig här om kvällen. lustigt va? men så är det, jag skådespelar, för alltsom oftast har jag inte energi nog att landa där jag är, för där jag är är det inte särskilt bra och alltsom oftast drabbas jag av hopplöshet. varje år. hur håller andra människor ihop? eller gör de det? i min värld är alla hopplösa, sorgliga varelser som klamrar sig fast för glatta livet medan de dränker sin ångest i hysteriskt gälla skratt som elakt studsar mellan de tomma väggar som håller oss fångna. men jag skrattar för det, talar med tindrande ögon om hur gott de nyplanderade kryddorna i vardagsrummet luktar, förlorar i pingis med övertygande entusiasm och ligger vaken hela nätterna med en slingrande ångestklump i bröstet.
 
idag gick jag tidigare från en betald utbildningsdag för att jag kvävdes av utmattningshuvudvärk. "klart du kan gå, det är ju inget fängelse", skämtade säkerhetsoperatören när jag lämnade den rättspsykiatriska vårdskedjans huvudbyggnad - säkerhetsklass 1 - för dagen. jag skrattade och blinkade menande, grät inombords och väntade en kvart på bussen som tog en evighet från världens ände i Gråbo. nej, inte är det ett fängelse - det är ett sjukhus. men inte känner jag mig friare för det.
 

he's only an actor.

0 Läs mer >>
Det är så, att ligger man på rygg i skiten har man en föränderlig himmel som breder ut sig så långt ögat når, man har kvar alla drömmar man aldrig kommer uppfylla och man har något fint att se på. Flyger man högt ser man smuts och fördärv, man vidgar sitt perspektiv och drabbas av hopplöshet och insikt om skiten i vilken man så småningom kommer hamna. 
Så tänker jag.
Håll dig på marken och undvik fallet.
Så tänkte jag.
Flyg lågt och landa mjukt. 
Sen tänkte jag inte.
Kysser hårt på perrongen och hoppar ombord i sista sekund.
Flyger högt och hisnar. 
 
Väntar på smällen.

Everybody's head is i...

0 Läs mer >>
Hur vet man om man inte har några känslor eller om man bara är livrädd för att erkänna dem? Hur vet man om man bara var snorfull och agerade därefter, eller om man just därför vågade ta en chans man annars aldrig skulle våga ta? Ding-ding-ding. Sophia förstör för sig igen. Dessutom har vi slut på chips.

det tutar upptaget oc...

0 Läs mer >>
Jag kollar på Palme (här har ni del 1 på SVT play) och som vanligt får en annan individs goda kvalitéer mig själv att framstå som ännu sämre. Det mesta ogillar jag och resten gör mig provocerad och nedstämd, men aldrig i livet att jag skulle sätta mig över min lättja och kämpa för någonting. Jag tittar mig besviket i spegeln och säger åt den tomma blicken som möter mig att, det är okej, ingen förväntar sig någonting, det ligger inte i människans natur att förändras. Så återgår jag till mina gråtonade omvärldsbetraktelser, tror mig veta, tror mig kunna och tror mig aldrig bli motbevisad då det aldrig skulle falla mig in att pröva mina kunskaper, mina talanger och på så vis aldrig heller misslyckas. 
 
Den andra januari sa jag till mig själv, att sådan behöver jag inte vara. En del av mig vill ha förmågan att förändra, om inte omvärlden så åtminstone mig själv. Alkohol gör mig aggressiv, cynisk och omåttligt elak, vilket alltid slutar med att jag fäller ilskna, bittra tårar på hemvägen. Nå, inte alltid, men kanske sjutton gånger av tjugo. Så jag gav mig ett enkelt mål, ville ge mig själv möjligheten att lyckas: tre veckor ska jag vara utan, bara tre, för på så vis kan man bryta en vana samtidigt som målet är nära och kommer ändå närmare hela tiden. På fjärde dagen gav jag upp hoppet om mig själv. Som min terapeut säger ska man inte förakta eller fly ifrån de sidor hos sig själv man inte uppskattar, nej, man ska acceptera dem! Vad gör jag då, när jag tappar tron på mig själv i samma takt som jag tappar tron på omvärlden? Jo, jag accepterar att jag är en bitter, feg, osäker och missunnsam varelse och tänker att det är lika bra att goda människor skjuts på sin väg till det Heliga Blå, för de har inget i denna värld att göra. Så det så.
 
Intressant film förövrigt, sevärd, det var egentligen det jag skulle säga, men jag försvann i mitt ego igen.
OH THE HUMANITY.

Nailing Descartes to ...

1 Läs mer >>
ingen mängd öl kan ta udden av den typen av berusning man får när näsan är så packad av någons lukt att man inte vågar andas ut. jag tycker inte om det.

knäsvag

0 Läs mer >>
Vad ska jag nu leva för?

..and punk rock didn'...

0 Läs mer >>
Min existens bekräftas för tredje gången på en vecka, jämför det med det vanliga aldrig någonsin på alla veckor någonsin, så kan ni förstå att jag flinade brett hela vägen hem. Tack världen för att du belönar mig när jag beter mig som sig bör, agerar värdigt och tar mogna beslut.
Imorgon blir det julbord, i mitt kök. Den du!
Gonatt.

Oh what I would give,...

0 Läs mer >>
She summers by my seas
But winters without me,
And she cries into her tea
That she's secretly lonely.

And we talk about the...

0 Läs mer >>
efter två månader sa han att jag inte låter folk lära känna mig och jag svarar ironiskt att där satte han huvudet på spiken. efter några dagars bearbetning kommer jag fram till att han har rätt, men det är lättare att vara oseriös och antyda att det finns ett djup bakom den skeptiska blicken, för så länge ingen kommer för nära kan det inte motbevisas och så länge ingen kommer för nära har jag kontroll.

Last night I dreamt s...

1 Läs mer >>
bestämda armar fångar mig i en mörk hall/han drar mig tätt tätt intill och pressar ned sitt sträva ansikte i mitt hår/jag vill håna honom skratta åt honom men mina skälvande näsborrar suger girigt i sig den avlägset välbekanta doften och jag känner precis som jag gjorde då/it's so good to have you back säger han och förväntar sig att jag bryr mig/nu vet jag bättre vrålar jag tyst men en naiv flicka rycker orden ur min torra strupe och kväver dem bestämt/I've been thinking about you, you know men det har han inte och vad skulle det ens spela för roll/han böjer sig över mig och vi klamrar oss fast vid varandra längre än vi kan hålla andan/vi klamrar oss fast vid varandra längre än han förtjänar för han förtjänar knappt det lilla hår han har kvar vad mig anbelangar/inlåst raseri bultar förgäves på betongväggen i min mage, släpp mig för helvete/mitt barnsliga grepp om hans jacka får mina fingrar att domna men om jag släpper måste jag acceptera hur svag jag är måste skämmas men det är väl för skammen jag lever/om jag släpper taget måste jag se honom gå, igen/jag pressar mig närmare, allt är för välbekant, för efterlängtat, fördjävligt/hans klibbiga lögner stryker längs väggarna och jag hejdar honom inte utan står kvar som om jag bryr mig/nålen han lämnade kliandes mellan mina skulderblad broderar giftiga mönster över min bleka hud/han säger if only if only, som om jag bryr mig/jag kryper hjälplös in i det trygga skalet som är hans kropp och andas hoppet han tvingar på mig/för en sekund lindar han loss sina långa mjuka armar och jag vänder mig matt bort från honom kvider föga övertygande you're so full of shit, love, go fuck yourself och stänger in den sårade förälskade flickan som gör volter i mina vidöppna ögon/stirrar kallt kallt kallt tills hans leende blir en bekymrad rynka i pannan/han drar mig intill mig en sista gång sätter varma läppar mot min panna och mumlar 'til next time innan dörren stängs bakom honom. som om jag bryr mig.
och det gör jag ju.

I broke my back to sp...

0 Läs mer >>
True, I live for when you bullshit me
Tell me you want me,
tell me you need me,
undress me with your eyes.
Lie to me.

I'm here as the enter...

0 Läs mer >>
- får en liten ångestknytnäve i bröstet varje gång jag tänker på... vad som helst som inte innebär att stanna under täcket. men sånt går ju över, det har man lärt sig. kanske släpper den iväg mig till skolan på måndag. vi väntar.

+ all the clanger best xx

I'll be face down in ...

0 Läs mer >>
Idag är det tre veckor kvar på min första riktiga arbetsplats. Riktiga? Inte så att jag bara låtsats innan, eller, jo, i princip faktiskt. Månadslön in på kontot som förväntat, tolv timmar hemifrån varje dag, orolig sömn, ingen tid för lek och bus, ångest över att vara sjukskriven. Det är så det är att vara vuxen alltså. Är det bara jag som inte kan komma över hur poänglös tillvaron är? Inte så att jag tänker avsluta den inom en snar framtid, men jag kan verkligen inte förstå var syftet är. Jag har halsfluss också, det gör inte saken bättre. Att lyssna på Dan Berglunds arbetarvisor lurar inte heller i mig så mycket tro på mening.
 
Jaja, jag kan ju spara pengar till resor, samla tid till umgänge med folk som jag kan relatera till. Oj, vilken entusiasm.

And it's safe to say ...

0 Läs mer >>
mår helt plötsligt helt dåligt, men jag mår bra i min dålighet, för den är inte på riktigt. det är den aldrig nuförtiden. som någon sa idag "vi friska har lärt oss att livet inte är värt att leva, men vi gör det ändå, för vad skulle vi vinna på att låta bli?" ja, hur skulle jag annars fördriva tiden?

But I'm too left brai...