enmansteater

Jag och min syster skulle med ett flyg klockan tio-i-åtta-på-kvällen, följt av tre timmars flygtur följt av en-och-en-halv timmes flygbuss följt av leta upp ett suspekt och superbilligt vandrarhem.

- röntgentjohejen hittade en kniv i min väska. Det gjorde varken jag eller mannen som försiktigt kikade ned bland mina stackars underkläder, trots en god stunds rotande. Sen kom maskinen på att den nog hade sett fel. Gött.

- planet var sent och det var fulla dryga värmlänningar som försenade oss ännu mer för att de inte ville sätta sig ned.

- väl på planet insåg jag att jag var livrädd. Det hade jag inte räknat med. Jag spenderade gråtfärdig de kommande tre timmarna med händerna krampaktigt knäppta i knät, föreställde mig hur planet störtade och min syster fastnade under en brinnande vrakdel och jag inte kunde få loss henne. Gnydde som en valp varje gång det skakade. Lagom vuxet.

- flygbussen fick punktering mitt på motorvägen PANG typ och sladdade iväg och sen fick vi stå och vänta en timme på en ersättningsbuss.

- vandrarhemmet hade inget vatten att sälja och ingenting hade öppet när vi kom fram vid tre på natten. Törstiga brüdar lol.

Men jag var glad ändå! Ölen på flygplatsen kostade förövrigt femti spänn, 33cl. Äckelsverige. Glad ändå!

Personalen på Graffiti Hostel var astrevlig och stämningen var skön, vårt rum och sängarna var förövrigt helt okej, med gratis lakan liksom, fast det fanns bara två badrum och bara ett med dusch. I ena badrummet fanns inget handfat och trots att de städade två gånger om dagen låg det mysiga bindor på golvet och var kiss på hela sitsen. Älskar folk.

På tisdagen var det 27 grader varmt. Vill jag veta något mer? Äsch, jag och Anna kilade ut ett tag, kickin' it summer style, barbent med blommig klänning. Wunderschön! Vi snubblade in i ett gäng turister och tittade en stund på en stor jävla kyrka. Den är visst känd, insåg allmänbildade jag igår. Sen gick vi till ett café för att jag dog av kaffeabstinens. Espresso = 1 euro, löv it.

From The Tracks och Rebuke skulle ju spela på kvällen, typ höjdpunkten med deras turné och anledningen till att vi åkte dit, så klart. De lovade hämta upp oss vid venuen, så vi pallrade oss iväg ditåt. Det var asvarmt och vi hade inte ätit eller druckit så bra, eller typ alls, så vi gick in i en supermercat och köpte öl och en baguette. Jag var korkad svensk och trodde det var folköl.  Folk (läs: Sean) var dock dryga och ville till stranden innan de hämtade oss, så eftersom vi inte orkade sitta  och vänta, tog vi och knatade mot havslukten, utan karta och allt. Halva Barcelona är typ strand, och de tänkte att vi skulle ses där. Skitsmart! På tal om skit såg vi denna asfina statyn, typ tusen meter hög. Lol, spanjorer.

Efter att ha letat och förvirrat oss i en timme, hittade vi dessa bleka britter och solskygga svenskar i sanden! Glädjetjut!  Fast bara inombords, för det var typ då jag upptäckte att jag var lite full och smärtsamt kissnödig utan någon direkt möjlighet att hitta en toalett. Tacka gudarna för folktomma parkeringshus och dyra bilar. Kändes punkigt.

Stranden var ljuv alltså, såhär i efterhand. Då satt jag mest i förhatlig sand och kikade på blöta män, medan min syster hade ett kärt återseende med sin man, efter två veckor isär. Men jag var nöjd! Det gick dessutom runt en snubbe och sålde iskall öl.

Snubbe: You want beer, man?

Dan: No thanks, I don't drink.

Snubbe: Yes!

Så gör han faktiskt inte det ;PPpppP