113
Sen hände det att Ludvig panikskjutsade mig till stan på sin cykel, för att jag skulle hinna med min buss hem. Förfärad och förkrossad såg jag hur bussen började rulla, och sedan flammade hoppet upp igen när den stannade för att släppa på ytterligare en stackars vilsen människa. Lättad och full av förhoppning kastade jag mig fram mot bussen med armarna maniskt flaxande för att påkalla chaufförens uppmärksamhet. Denna kallhjärtade av varelser såg då på mig med en blick som sa VADFANTRORDUEGENTLIGEN, skakade bestämt på huvudet och trampade på gasen. Osjysst, tyckte jag. Sedan drog jag runt en stund i väntan på nästa buss, och nu älskar jag den hårda, grymma kvinna, för att jag tack vare henne såg att min jacka var på halva priset. 160 spänn istället för 700. Jag tror jag kom litet, i magen i alla fall.
Så, det var min dag, nu ska jag åka och handla med överentusiastiskt glödande kinder.
22:26
Det fanns en tid då man var cynisk, lyssnade på häftig musik och var jävligt tänd på Holly Brewer.
Nu sitter man i en välstädad, väldoftande lägenhet, väntar på att få hänga tvätten, gör lite tiramisu, lagom förälskad.
VAFAN hände med självrespekt?
Grön hårfärg fastnar visst inte idag.
00:42
Tiramisu är rätt äckligt.
Framgång.