enmansteater

Åh, bästa helgen och helt utan kamera. Sämst. Så himla sliten av att ha somnat stupfull på olika golv de senaste fem nätterna, träffat nya människor varje dag, sett oändligt många grymma band på fräcka punkrockspelningar, försökt hänga med i sydengelsk slang och varit ständigt uppe i varv. Med ett gäng skäggiga engelsmän har jag forslats genom landet bak i en van utan fönster och utan säten, med golvet täckt av sovsäckar och kuddar, våra muntra läppar visslande visor i kanon. Vi umgicks första gången i fredags och när vi skiljdes inatt hade vi redan internskämt och tusen historier.Åh hjärta. Finns det någonting bättre än punkrock?