enmansteater

det ligger en liten, liten tyngd i magen, gör mina rörelser lite långsammare, men det är okej, för jag vet att det kommer gå över snart. jag tror jag älskade min mamma dubbelt så mycket idag, för att hon tänkte göra detta för mig. man kan ju tycka, att om han inte har den fysiska kapacitet som hon vill ha, och om han därmed kommer att få mindre uppmärksamhet och tid än han behöver, vilket var fallet tidigare, då borde man kunna hålla fast vid vad man sade först, att han är värd någonting mer. är det inte skönt att när man väl blir förälskad, så är det i dem man inte kan ha? mest tycker jag synd om min mamma, för hon hade tydligen varit överlycklig hela tiden.

förlåt, men jag tycker om wictor. jag är i alla fall glad att motparten också gör det, även om jag tycker att hon kunde insett det lite tidigare.