-

Varför är inte alla som jag? Alla mina slutsatser drar jag efter noggrannt, logiskt övervägande och då känns det logiskt att andra skulle komma fram till samma sak. Varför gör de aldrig det?
Varför kan jag vara som alla människor jag ser, när de aldrig är som jag?
Varför tar jag alltid till mig andra människors känslor, deras ångest och olycka, inte på ett normalt, mänskligt och hälsosamt plan, utan som om deras känslor och upplevelser vore mina?

Filosofi är ett ämne jag inte tycker om.
Fast jag tycker om det.

Jag önskar bara jag visste vad jag skulle göra för att hindra världen och dess invånare från att skada sig själva. Aldrig kommer jag tycka att kärlek förtjänar den upphöjelse den får.

Kommentarer:

1 sara:

skriven

jag tycker om dig med sophia. det ska du veta. jag tror att jag och anton kommer gå ur det här som vänner. och jag vet själv att det inte är det bästa att vi är tillsammans även om jag saknar livet ur mig efter honom just nu.



tjejmiddag är jag gärna med på. om jag får. hoppas att jag får fortsätta vara med er allihop för ni betyder mycket på mig. jag hoppas ni inte känner att ni behöver välja sida eller så. det tycker jag är onödigt.



åhbajs, nu kom tårarna.



men jag kan ju säga att era 365karlstad-lappar som satt uppe idag var så himla fina. jag tog en av dom som det stod "heart" på och så gav jag den till anton så att han vet att han har mitt hjärta ändå.

(jag tog en kramlapp och använde den flera gånger eftersom jag behöver kramar nu)

uschvalångtdethärblev

Kommentera här: