presentation?

Jag vet vad jag heter, men min mamma kallar mig Prinsen. Lögn.
Jag vet att jag borde blivit vuxen, men inom mig klamrar sig ett barn fast vid den nyfunna lyckan likt vid mammas kjolfåll medan en åldrad, cynisk, trött själ studerar världen med ögonen hos den som sett allt förut och kommer se allt igen, vet hur allt kommer att bli.
Och allt kommer att bli som förut,
som det alltid varit,
alltid nytt,
alltid nött,
jorden alltjämt dödligt trött.
Och det kommer aldrig att ta slut.

Men för en gångs skull väljer jag att tro på dagen och på känslorna, på våren och på dig
Ändå.

Så, jag vet vad jag heter, men inte vad jag är,
jag vet inte om jag är fast eller bara kär.
Idag kan jag ändå säga att jag vet vad jag synes vara;
proletär.
Trots detta, tar jag en promenad,
andas,
..önskar att du vore här.

Kommentera här: